Do you remember??
du är stark, hanna! men jag förstår hur du känner det. det blir ju en sån stor omställning på en och samma gång liksom. och du kommer ha lärt dig så himla mycket på den här tiden! kämpa på!
PUSSAR OCH KRAMAR! <3
ja, jag vet. även fast jag inte tar hand om barn, hundar osv så har jag verkligen också blivit van vid att klara mig själv. och att göra saker själv. det är inte värsta grejen att hela tiden göra allt man brukade göra med sina vänner själv istället. men klart som fan att du saknar hem. men, ja, sånt är livet. faktiskt. saknar dig iaf massor. vore så kul ifall du hade kunnat komma hit. men du, jag och ava ska åka till amsterdam nån gång igen. puss!
stackare, lider med dig! att behöva vara så långt ifrån allt man älskar...det är verkligen okej att vara ledsen. Önskar jag kunde göra något så det kunde kännas bättre för dig, förutom att kommentera till tusen på bilddagboken;) vill bara säga att jag saknar dig och vår gymnasietid tillsammans. Ännu mer när man hör nervösa gymnasieelever diskutera dagens redovisningar på bussen och stress repetera som vi brukade göra. Ta hand om dig gumman, tiden går fortare än vad du tror. puss