everybody loves my baby, but my baby loves nobody but me, nobody but me

om någon hade frågat mig för några dagar sedan om jag ville se bilder på mina au-pair barn och veta hur de hade det nu för tiden så skulle jag sagt ja med förtjusning, klart jag ville se bilder! så det kom lite som en överraskning att det ville jag tydligen inte alls. fick sms från E i förrgår. då hade hon hittat tjejen som är ny au pair i min värdfamilj och hennes bilder. tanken på någon annan med mina barn gjorde riktigt ont, och att se bilderna gjorde det hela ännu värre. missförstå mig inte, blev jag erbjuden att åka tillbaka skulle jag tacka nej, men den här tjejen har ju mitt liv. hon vaknar varje morgon i min säng. det första hon ser är poolen som jag var med och valde ut kaklet till. sedan matar hon hundarna, går på promenad och lagar frukost, precis som jag gjorde varje morgon. och sen får hon tillbringa hela dagarna med barnen: gå med till lekparken, hämta från skolan, bada i poolen, cykla ute på gatan, hjälpa V att cykla och följa med R och fiska. och minsta barnet, som bara kröp och stod på vingliga ben när jag åkte hem har blivit så stor och en helt egen liten individ.
när jag åkte därifrån inbillade jag väl mig att jag på något sätt skulle ha en del av de här barnens liv, att i alla fall de två äldre skulle komma ihåg och sakna mig lite. men nu när jag blivit så totalt ersatt har jag verkligen bara blivit en i raden av alla barnvakter de kommer känna genom åren. fler tjejer som kommer bo i mitt rum, gå till poolen på lediga lördagsmorgonen, spendera lönen på fashion island och se mina barn växa upp.
samtidigt som jag inte vill veta mer om den här nya tjejen så är jag lite nyfiken. hur kommer hon överrenns med familjen? vad gör hon på fritiden? har hon samma lön/lediga dagar/arbetsuppgifter som jag hade? pratar de någonsin om mig?

Kommentarer
Postat av: evelina atwood

uj uj . jag bnörjade gråta när jag läste det här. och vette fan om de är så att jag blivit lite blödig på senaste tiden men jag VET EXAKT HUR DE KÄNNS. jag hatar att mina kids spenderar varenda lördag med deras jävla 'nanny'.

det var våra liv . men hanna. jag är garanterat säkert att de minns dig hanna. du är inte bara en i mängden . (;


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback