aprilhimlendagbok

citatet från Lupe Fiascos Superstar har egentligen inget alls att göra med helgen, mer än att den spelades flitigt på radion i bilen.

det jag egentligen ville berätta om var mitt sällskap i helgen. på fredagen kom S ner från LA, och med sig hade hon en nu au pair, J. och J påminde mig så mycket om mig själv när jag kom hit.
fortfarande i cheap monday såg hon u som hon precis promenerat på någon av Gbgs gator och sedan genom någon magisk port transporterats över till södra californien. med et ombyte ballerinaskor till de vanliga sneakersen, kanske av märket converse.

det får mig att inse hur mycket jag anpassat mig till klimatet och stilen här. att mycket av det jag köpt kommer se helt malplacerat ut i stockholm. som att hemma är det så vilktigt med stilen och jag klär upp mig för at ta bussen till ica i princip. här är det mer bekvämt och praktiskt som gäller. vilket resulterar i att alla går antingen i uggs eller flipflops. bekvämligheten framför utseendet. och jag har blivit så själv. drar mig för att sätta på mig skor som inte är promenagvänliga och går gärna och shoppar i mjukiskläder för att det blir lättare att proav kläder då.

ja, J kom som en frisk svensk fläkt och påminde om livet som väntar hemma och att jag ser fram emot att klä upp mig igen.

På tisdag, om 1, 2, 3, 4, 5 dagar ska A komma hit som au pair. i tre år gick vi i samma klass, nu har vi inte setts på nio månader, och om fem dagar landar hon (förhoppningsvis) i LA. jag har vetat om det ett tag nu i och för sig, men det kom ändå lite som en chock när jag insåg hur kort det var kvar. och jag är lite klyven över hur jag känner inför hennes ankomst. självklart ska det bli kul att träffas efter all denna tid, och skönt att träffa någon som påminner så mycket om hemma. å andra sidan känns det lite som om alla hemifrån som kommer hit inkräktar på något som är mitt. det här är mitt liv, min verklighet och min vardag nu. på ett sätt har det varit väldigt skönt att ingen av de jag umgås med här känner mitt "svenska jag", (förutom S då, men det räknas inte för det var så länge sen vi umgicks innan vi kom hit). hade jag velat hade jag kunnat skapa en helt ny identitet här. nu har jag inte gjort det, men ändå ser nog de personer jag möter här annorlunda på mig än folk hemma. jag är ingens kompis kompis, är inte sorterad i något fack, har inte gått i någons klass eller tennisgrupp. jag blir den jag presenterar mig som, den jag marknadsför mig som, och jag behöver bara presentera mina 19 år av bagage om jag känner för det.
på det sättet känns det märkligt att ha tre år av mitt liv kommer hit och ska blandas med det här nya som förut var bara mitt. på det sättet är jag kluven i mina känslor. men jag tror ändå att det kommer bli jättekul att ses igen.

annars så åker jag bort i en vecka nu, till Lake tahoe för 5 dagar av snö, skidåkning och snowboard. packar nu, fy vad tråkigt det är. men klart värt det när man kommer iväg. ses nästa helg

citatet är från the Go! Team, mitt soundtrack idag

kom precis hem från en trevlig men otroligt varm och svettig helg i LA hos S. tog som vanligt tåget in och kom fram på senefermiddagen. vi plockade genast fram cyklarna och cyklade genom den kaliforniska skymingen, termometern visade på 22 grader och det var bara allmänt trevligt.
åt middag på etiopisk restuarant i little etiopia (ja, det finns faktiskt). maten var läskig, eller de vegetariska rörorna vi beställt var goda, men man tvingas äta det med typiskt etiopiskt bröd till. när jag säger "tvingas" är det precis vad jag menar, eftersom det inte dukades fram några bestick. och "läskigt" säger jag eftersom det pankaksliknande brödet har samma charmiga färg som cement och en besk smak som inget annat jag smakat.

lördag morgon skulle vi möta upp E och hennes sverigebesök på Universal Sudios, så vi tog cykeln till tunnelbanan. nog för att jag tappat de flesta av mina romantiserade bilder av det glamorösa Hollywood, men det är ändå en speciell känsla att cykla ut på Beverly Blvd, stanna vid rödljuset vid korsningen till Santa Monica Blvd och cykla vidare över Sunset Strip på vägen till Hollywood/Highland.
svettiga efter denna workout anlände vi till ett ännu svettigare universals. aldrig mer att jag går till en temapark kl 12 en helgdag! nästa gång blir det att hänga på låset en torsdag. efter två attraktioner och alldeles för mycket köande gav vi upp och gick. tur att man har årskort.
resten av dagen var vi väldigt sega av något som säkert var solsting. tar väl ett par dagar att vänja sig igen.

sovmorgon och promenad till LACMA, Los Angeles County Museum of Art. stort museum med alldeles för många utställningar för en dag. vi gjorde i alla fall ett tappert försök och hann med allt från tysk expressionism till japansk konst.
promenerade tillbaka, packade ihop och åkte till tåget. kom fram till Union Station med en lång härlig timme kvar tills tåget skulle gå. suck. köpte en V8, grönsaksjuice som är på reklam överallt här. tänkte vara nyttig, plus att jag inte hittade nån cola. men det var det vidrigaste jag någonsin druckit, och då räknar jag ändå in den där kol-lösningen pappa gav mig när jag var sjuk nån gång. smakade bara salt. aldrig mer säger jag bara.
tåget kom och jag fördrev tiden med NYLON i handen och the Libertines i öronen.

våren är här. snart är det sommar och för de flesta au-pairer börjar USA vistelsen närma sig sitt slut. dags att planera hemkomsten. för tydligen ska man se till att se så bra u som möjligt, för att göra alla hemma avundsjuka (1 år i kalifornien är tydligen inte nog för att väcka familj och vänners avund :P). på listan över saker som ska ordnas står manikyrerade och pedikyrerade naglar, snygg solbränna och nya kläder. och i sil med deta har jag nu skaffat ett gymkort på 24hour fitness, och i helgen lyckades jag dra mig dit hela 2 ggr. det känns verkligen att det var ett tag sedan jag gjorde något mer ansträngande än hundpromenader. jag är verklign ur form. men det ska snart vara ordnat.

lördagen tillbringade jag annars mesta delen av dagen på mitt rum (vilket fick min värdmamma att undra om jag inte mådde bra) läsandes universitetskataloger. eftersom jag är mest intresserad av Uppsala försökte jag sätta mig in i hela Uppsala studentliv med kurser, program, nationer, fester, kårer och bostad. det är en djungel, ska jag be att få berätta. jag känner mig inte mycket klokare efter. men jag har i alla fall prickat ut några olika utbildningar jag kan tänka mig i katalogen. vilket kommer glädja mamma och pappa. alltid något.

söndag eftermiddag kände jag att jag var tvungen att komma ut ur huset så jag och E gick på bio, och i sann amerikans anda utnyttjade vi systemet med att visa biljetten vid huvudentrén för att se 2 filmer. så det blev både College Roadtrip och the other Boleyn girl. väldigt olika filmer, minst sagt. men jag kan inte säga att nån av dem var speciellt bra. college roadtrip var hysteriskt kul vissa bitar och bara hysteriskt töntig största delen medan the other Boleyn girl var ett väldigt segt kostymdrama. varken en av Scarlet Johansons eller Nathalie Portmans bättre filmer.

nu blir det that 70s show innan jag ska sova. god natt

dag 3
vaknade tidigt av att C försöker lösa bostadsfrågan för en 3e natt i san fran. tydligen uppskattar folk inte att man väcker dem halv 8 en söndag. tillslut kommer hennes pappas arbetskamrat tillbaka till hotellet och löser problemet.

frukost på samma ställe som dagen innan. äter banana split, med yoghurt i stället för glass. lyx frukost!

tar oss till Height & Ashbury, området där hippierörelsen startade, tydligen. strövar riunt och fyndar i skivaffärer, second hand ställen och matbutiker som bara säljer organiska produkter. organiska kakor = mums! att köpa organiskt här är ungefär som att köpa ekologiskt hemma, fast det är så mycket mer utbrett här.

lite här och där ligger affärer som skryter med att sälja importerade saker från tibet, laos eller andra exotiska ställen och där kan man köpa smycken och tunikor i äkta hippie anda. det roliga är att det är exakt samma skräp som finns i varenda affär i chinatown, bara att det är till 3dubbla priset. och grejen är att jag vet att det är skräp, tjafsmojspruttilutter och sånnt där som tanter och turister köper, men när jag är där bryr jag mig inte, då vill jag köpa allt jag ser. hade jag inte redan haf stora problem med övervikt på planet hem till sverige så hade jag köpt upp mig på kinesiska serviser, solfjädrar, saronger och kinaskor. nu fick det räcka med en kopp. men inte vilken kopp som helst, en kopp med borttagbar te-sil i!

mitt andra inköp under dagen blev, hör och häpna mina damer och herrar, ett par cowboy boots. vad tänkte jag? jo, såhär tänkte jag:
1. de var billiga
2. de passade
3. de var precis ett par sådana som jag letade efter för ett par år sedan när de var inne med cowboyboots men aldrig hittade
4. jag behöver ju ine använda dem nu, om jag inte vill, jag kan ju ha dem som en souvenir från the wild west tills det blir inne igen.

på kvällen irrade vi runt hela stan och letade efter nåt att äta, det slutade med att vi åt på det mexikanska stället i vårat kvarter.


dag 4
klockan ringde kl 4. ush ush ush. snoozade en stund och tvingade oss upp ur sängen. packade ner det sista, släpade oss ner för de förhaliga trapporna en sista gång och checkade ut.

var tvugna att checka in vårat bagage till greyhoundbussen 5.30, 45 minuter innan bussen gick. kom till stationen och går in i vänthallen där världens mest suspekta typer (som tydligen tillbringat natten där) sitter, och nån har kissat, mitt på golvet. fräsht värre. efter en lång väntan kommer bussen och jag tillbringar bussresan halvt sovande halvt lyssnande till gamla spellistor på min iPod. jag behöver verkligen nån ny musik.

vi kommer fram till sacramento och försöker lista ut var universitetet ligger. får riktningen utpekad och börjar gå. när vi kommer till 1600 J street och inte ser nåt college inser vi att adressen var 6000 J street, och vi alltså har några kvarter kvar... våra ryggsäckar håller på att döda oss, så vi tar bussen.
kommer fram till sacramento stae college och promenerar runt campus. alla stirrar och en tjej frågar om vi är ute och hikar.
lustiga skämt om våra ryggsäckar blev lite av ett tema denna dag. alla hade någon kommentar i stil med "det där ser tungt ut" eller "var har ni tälet?" allt medan vi traskar runt stan och ser sevärdheterna:
Old town: lite gamla hus, överpriser, höjdpunkten är en gamal flodångare som nu är hotel.
Chinatown: ca 5 hus, varav 3 är resturanger och resten pedikyr/manikyr salonger.
state capitol: typ stadshuset där arnold (aka governator) hänger. hade svårt att hitta höjdpunkten, hisskötaren pekade ut olika saker vi borde göra, men men vi gick alltid in i hissen igen utan att ha förstått riktigt vad det ineressanta var. i alla fall så ska byggnaden vara en av de vackraste i californien.

inne på kapitoleum, inne i den ovan nämnda hissen träffade vi i alla fall "a very important person". nämligen han som har den 4e högsta politiska rangen i staten. vi fattade det så att om de 3 personerna framför honom dör eller något annat så blir han guvernör. ganska coolt

efer att ha skämt u oss fullständigt med våra väskor även på kapitoleum så bestämde vi oss för att besöka baksidan av kapitoleum, och sedan hade vi helt slut på idéer på vad vi kunde göra i sacramento. så vi åke till flygplatsen och checkade in bagaget 4 timmar förtidigt innan vi la oss och sov en stund vid gaten.
planet körde fram och 1½ timme senare var vi framme i orange cpounty igen. och efter vad C berättat vet jag att det verkliga livet i OC är ännu bättre än i tv-serien

dag 1
Cs galna väckarklocka väcker oss klockan 5. tjoho. vad kul. känner mest för att missa planet och sova vidare. men vi tar oss i alla fall till flygplatsen och på planet. 1½ timme senare landar vi på oakley flygplats. trötta, vilsna och med alldeles för mycket packning tar vi oss så småningom mot universitetet i East Bay. på vägen dit blir vi tagna för hikande turister från colorado.
väl framme på universitetet inser vi att det var inte så mycket att ha. stället är helt folktomt, så vi besämmer oss för att åka vidare. tar BART (bay area rides together (mkt charmigt)) till hotellet som Cs pappas arbetskamrat har checkat in oss på, eftersom vi är minderåriga.
hotellet är mycket trevligt och ligger precis vid södra ingången till chinatown, med framsidan i downtown och baksidan mot chinatown. det enda problemet är att hissen tyvärr är sönder, så vi får knalla de 4 våningarna med våra backpacks på ryggen. stön!
äer lunch och tar MUNIn till San Francisco State University. ligger i ett trevligt område och med stort shoppingmall precis brevid studentrummen. C bestämmer sig för att börja där, och jag tänker att kanske om några år, att jag kan komma tillbaka och göra ett utbytesår i San Fran...

vi känner oss lite slitna efter bara 4 timmars sömn och allt resande, så vi går tillbaka till hotellet för en snabb powernap. vaknar 4 timmar senare och inser att det är kväll.
går ut för att äta, men tar i stället en gammal cable car ner till fisherman's warf. SF är verkligen en sjukt vacker stad! går runt lite och besämmer oss för att ta oss tillbaka till downtown. resan tillbaka blir dock inte lika fridsam eftersom den lilla spårvagnen är lastad med ett helt hockeylag som hänger ut över kanten och vinkar till alla. 

till middag blir det mexikanskt och sedan stupar vi i säng igen. 

hade tänkt att skriva om min san fran resa och ladda upp bilder och grejer. men har just varit ensam med barnen i 2 timmar och M skrek non stop i cirkus 1 timme. tillslut ville jag bara skrika själv, så frusrerad var jag. men i stället hämtade jag mina proffsiga öronproppar och dämpade skriken 15 härliga decibel. men forrtfarande ekar det i huvudet på mig, så nu struntar jag i bilderna och går över till E i stället.

jag har världens konstigaste förkylning. jag har ingen huvudvärk, inga svullna körtlar, näsan rinner inte och ingen halsont. men jag kan inte prata. och eftersom jag inte har ont i halsen glömmer jag hela tiden bort det. vilket kan leda till lite roliga situationer. som när jag gick in på starbucks igår för att köpa kaffe. jag stod länge och läste menyn och sen när killen i kassan frågade om han kunde hjälpa mig och jag öppnade munnen för att beställa kom det inget ljud. lite pinsamt. fick stå och hosta och harkla mig en lång stund innan jag kunde kraxa fram "skinny cinnamon dolce latte". sen fick jag ladda upp en stund till innan jag kunde säga vilken storlek jag ville ha. sen lyckades jag svara på resten av frågorna med nickningar och huvudskakningar. jag bara hoppades att det skulle bli rätt så att jag slapp gå tillbaka och förklara vad som var fel. för det hade aldrig gått.

i alla fall är mitt förråd av alvedon slut, vilket är jobbigt för amerikanska huvudvärkstabletter är läskiga. de som jag tar nu ska man ta 2 av var 4e till 6e timme. så det gjorde jag första dagarna. sen insåg jag at jag blev totalt drogad av dem och inte var lämpad att köra bil eller så efter att ha använt dem, så nu tar jag dem bara innan jag ska sova. och som jag sover! jag som tyckte jag sov bra på alvedon, herregud, detta är ännu bättre. 10 timmars medvetslöshet ungefär. lite jobbigt att gå upp på morgonen bara.

Välkomna till Hanna Travels. Hanna Travels tar dig med på en oförglömlig resa i södra californien. i paketet som vi just nu erbjuder ingår bland annat; en utflykt till Los Angeles med stop på Hollywood Blvd och Rodeo Drive, bad i Newport Beach, Disneyland, surfing och Universal studios. plus förstklassigt (om än lite trångt) boende med pool-access. det enda som Hanna Travels är totalt oförmögna att anordna är: utekvällar.

vi hade bestämt oss. vi skulle trotsa tröttheten och ta oss ut en lördagskväll. vi kom hem tidigt. lagade middag. dushade. valde kläder. valde skor, och valde om. vi letade upp två alernativ på ställen med 18års gräns i närheten. klockan blev sju. vi väntade. klockan blev åtta. vi väntade. klockan blev nio och vi satte oss i bilen. körde. hade en väldigt bra vägbeskrivning till närmaste stället med oss. körde gatan det skulle ligga på. hittade inget. släppte av kompisarna för att recognisera. körde 3 varv till. plockade upp kompisarna. negativt, stället verkar ha gått upp i rök. ska vi äta choklad istället?
vi struntade i chokladen och körde vidare mot sälle nummer två. hittade rätt gata. körde. körde lite mer. lite längre. lite längre till. oj, nu måse vi ha passerat det. vände. en helt öde gata sträckte ut sig framför oss. jaha, vad gör vi nu då?
vi åkte hem
god natt

konstigaste julafonen någonsin. varmaste dagen på hela månaden. jag och pappa tillbringade dagen på stranden i solskenet. badade. å lunch på ueservering. tittade på solnedgången. åt middag på TGI Fridays. känns konstigt att hemma firar resten av familjen jul som vanligt.
har ingen julkänsla alls. försöker förtränga att det är jul. fast å andra sidan, det går säkert att se nån inspelning av Kalle på internet. ska kolla.

men anyway, god jul och ha det bäst, nu drar jag till Vegas

puss

vaknade dagen jag skulle åka med en stor klump i magen. nervositet, spänning, ångest, längtan, sorg, younameit blandat i en stor soppa som stått i frysen och bildat en klump. packade ner det sista, tittade runt så att jag inte glömt något (nu i efterhand vet jag att jag glömt massor, men det är en annan historia). satt i bilen till arlanda och försökte att låtsas som om allt var som vanligt, som om jag bara fick skjuts till skolan eller så. Arlanda: vanligtvis älskar jag att komma dit, det betyder resa, glädje, semester för mig. men just idag hade jag hellre åkt bil i all evighet och skjutit upp avgörandet.

långa flygningar betyder bekväma sittplatser, film och mat. jag måste vara en av de enda som gillar flygplansmaten. kanske inte just maten, men hur den kommer som ett trevligt avbrott i flygplanstristessen. och så är det mysigt att sitta och plocka med alla plast och aluminiumförpackningar och försöka gissa vad det är som serveras.
på tvn klickade jag fram Shakespear in love, nån film som jag trodde var ett avsnitt av vänner eftersom jag helt plötsligt såg chandler dyka upp i rutan när jag zappade mellan kanalerna, men som visade sig vara en halvkass film där alla försöker mörda alla och chandler i mitten försöker undvika att själv bli mördad, plus ett avsnitt av everybody hates chris.

chicago. underbar stad, trevligt att vara framme i Amerika. not. inte när det första som händer är att de inte vill släppa mig igenom tullen. "nej det här stämmer inte, du är för ung för att resa ensam, du har inte tilräckligt med pengar" och jag känner bara: men vad faaaaan! trodde vi redan hade klarat ut allt det här när jag fick mitt visum, men tydligen inte. trettio blanketter senare tror de fortfarande att jag är ett hot mot den amerikanska säkerheten eller whatever. får stta i ett annat rum, känna mig som en illegal invandrare, rädd för att missa mitt anslutande plan, tills en ny person, en man den här gången, kallar fram mig, ställer två frågor, ger mig några stämplar och säger att jag kan gå. vaddå onödigt??

anländer till John Wayne airport. letar upp väska och familj. ut i garaget och OMG! amerikanerna gillar ju stora bilar efter vad man hört. själv blir jag ledd fram till den största bilen i hela garaget. samma size som en minibuss och säkert ensam skyldig till halva växthuseffekten. jag känner mig som en miljöbov bara av att stå brevid den.
vi kör från flygplatsen. car pool. vi är nästan ensamma i den innersta filen, alla de andra bilarna som trängs i de andra filerna och som lätt skulle rymma sex pers innehåller tydligen bara en person. sorgligt.
kör genom bostadsområde efter bostadsområde med stora villor. efter en stund kommer vi fram til vårat hus. det är enormt. 6 sovrum, 7 badrum plus stport kök, 2 vardagsrum. kontor och diverse övriga rum.
efter en första måltid i CA går jag och lägger mig, något jetlagged, och känner mig ganska liten och vilse i min dubbelsäng.

Idag har jag varit hemma, varit sjuker och tänker inte gå in på detaljer om det, allt för deprimerande samtalsämne.

Började dagen med att gå och lägga mig igen efter frukost, efter att jag kommit fram till att skolan inte fick den stora äran att ha mig närvarande denna dag. Vaknade igen efter en timme och kunde inte somna om. högst irriterande, man borde ta vara på de sovmornar man får!

skulle kolla på Volver, den där nya almodovar filmen med penelope cruz, som jag köpte i thailand. Gav dock upp efter en halvtimme av diverse anledningar:
1. den är på spanska
2. den engelska textningen är helt fel, vissa meningar saknar helt innebörd
3. spanska är ett språk som talas väldigt snabbt, muy rapido (eller nåt sånnt)
4. subtitle remsorna byttes ut ungefär varannan sekund för att hänga med i talet
5. jag lyckades inte både läsa och omtolka texten på den tiden
6. jag fattade inte nåt!

sen upptäckte jag att jag hade A walk to remember hemma, så jag tittade på den i stället. Den är så söt att man får ont i tänderna, men jag älskar den ändå!
åt pasta som var som rör till lunch. spännande, speciellt som vattnet i rören inte försvann när man hällde av vattnet, vilket innebar att den var ganska ordentligt blöt...

Fick gitarr lektioner via MSN. så nu förstår jag lite mer om ackord, barré ackord och annat spännande.

läste religion, om kristendomen. trodde att jag skulle ha ganska bra koll på det, medlem i svenska kyrkan och allt. men där hade jag fel!

Har druckit flera kannor te idag. det negativa med att göra te i kannor när man är ensam är att det hinner kallna innan det är slut... mitt gör det i alla fall. men att koka kopp efter kopp känns både energislösande och tidsödande, så det får bli kallt te helt enkelt

dagens idé, att sy om min spetsklänning som jag köpte på Oasis. nu går den till knäna, skulle vara mycket snyggare om den var 1½ dm kortare... så jag har nålat lite för att se hur det blir. det svåra blir ju helt klart att få spetsen snygg. jag menar, fodret är ju bara att vika upp och sy fast, behöver väl inte ens klippa om jag är osäker. en spetsek kommer ju bli konstig om jag viker den, plus att jag vill ha den vågiga kanten som är längst ner... aja få se hur jag löser det, to be continued...

jag har ett träningskort som säger att jag får träna 4 ggr gratis under januari & februari. trevligt tänkte jag och packade ner träningskläderna i en påse i morse. tänkte: idag slutar jag tidigt, då har jag mycket tid att träna på! jaja, klockan halv sju är väl ingen riktigt vid sina sinnens fulla bruk tänkte jag några timmar senare när skolan var slut för veckan. så jag hämtade påsen i skåpet och tog bussen hem, medan jag i huvudet gick igenom 1000 bra anledningar till att jag inte skulle träna. favoriterna var: jag känner att jag håller på att bli sjuk, jag ska ju ändå träna NÄSTA vecka, det är inget kul att träna själv.
Så jag kom hem, la mig i fåtöljen och kollade på film. bra gjort! bonuspoäng till mig och jag går vidare till nästa nivå i spelet: soffpotatis champion II, the mission.