aprilhimlendagbok

Idag var en sån där dag då allt kändes onormalt bra, fast allt bara var som det brukar. en vanlig dag liksom. men detaljerna var på min sida, så att säga. jag fick sitta på bussen, håret blev inte elektriskt av halsduken, jag fick inga frågor jag inte kunde svara på på historia-förhöret. Solen sken in genom klassrumsfönstret (sen drog iofs nån mindre glad person ner persiennerna, men solen fanns där i alla fall!). jag fick vårrullar och krusbärspaj till lunch. eller, fick och fick, jag fick ju köpa det, men det var gott.

klart vi går på solenergi, jag gör det i alla fall! solen värmer en kall hand som ligger på bänken och jag vänder mitt vinterbleka ansikte mot den, som en blomma som stått i mörker för länge. allt känns lite lättare, lite mindre segt och jobbigt. för allt är verkligen jobbigt nu. har aldrig längtat så mycket efter sol och värme som nu. inne i huvudet rabblar jag ett mantra: bara några veckor kvar, bara några veckor kvar... om och om igen, det håller mig igång, som en marathonlöpare som kommer in på stadion och vet att snart är det över, jag kan se målet!
visst, med våren kommer också många förändringar. skolan slutar, och visst kommer jag att sakna min klass. det är tryggt och säkert, inte okännt och farligt, som resten av världen. vem vet vad som kommer nästa höst, vart tar alla vägen. men jag tror att jag är redo att möta det som kommer, vad det nu blir, och jag tror att det är likadant för alla andra, även om de flesta bara är förvirrade och stressade nu.

köpte jeans på weekdays efter skolan. inte de på bilden, köpte svarta.