How you doin'?

okej, vad är det tänkt att man ska svara på den frågan. de mest självklara svaren vore kanske: "i'm fine, thanks" eller "oh, you know, ok". jag har dock märkt att folk här inte använder det som en fråga utan snarare som en hälsning, i stället för "hej" säger man "how you doin'". öbverallt, alla säger så. i kassan, på hundpromenaden you name it. varje gång får det mig att tänka på Joey Tribbiani, vilket inte är till så stor hjälp.

scenario 1, ute med hunden: passerar grannen som säger den magiska frasen. jag börjar glatt berätta att ja jag mår bra, men innan jag hunnit till "thanks" har grannen för länge sedan passerat... inte bra

scenario 2, i kassan på Albertson: kassörskan hälsar "how you doin'", och jag svarar kort och koncist: "ok". och sen känner jag mig jätteoartig resten av tiden jag står där medan 25 varor rullar förbi på rullbandet. det var inte heller bra.

det måste finnas nån universallösning eller nåt. och jag ska hitta den!

morning's here, morning's here (sång från friends)

det jag kommer uppskatta mest när familjen åker till sverige och jag blir ensam med hundarna är att kunna sova på mornarna. idag är min lediga dag, klockan är 9.19 på morgonen och jag har redan varit uppe i 1½ timme. morgonen börjar med att jag vaknar av att min dörr gnisslar (måste olja den, herregud!). R säger, Hanna, jag är hungrig: NU! jag snurrar runt i sängen, något förvirrad, tänker den stackars killen kan ju inte veta att jag är ledig idag, kanske ska kliva upp och ge honom en smörgås. jag vill ju vara snäll, få honom att gilla mig. säger: ok R, jag kommer snart. vänder på mig och tänker somna om. dörren stängs. 2 minuter senare öppnas den igen. men hallå, 2 minuter, på min mobil är snooze 9 minuter! R: Hanna, jag vill ha frukost! jag hittar mobilen. klockan är 06.49. frukost i det här huset serveras vid åttatiden vanligtvis. så inte nog med att han har missat att det är min lediga dag och mammas tur att servera frukost, han har dessutom tänkt tvinga upp mig 1 timme för tidigt. jag överger strategin att vara överdrivet snäll för strategin: dra gränser. lyfter huvudet 2 mm från kudden och mumlar: klockan är jättetidigt, gå och lägg dig igen... dörren stängs och jag tänker yes! sova sova sova!

cirka en halvtimme senare väcks jag igen, av hundarna. genom att gemensamt skälla så högt som möjligt försöker de påkalla någons (min) uppmärksamhet för att få frukost. uhm, ska jag gå upp och mata dem för att få slut på oväsendet? nej, vill inte. nån annan får ta hand om det.


somnar om


vaknar av att det är fullt av liv i hela huset, barn 1 gråter, barn 2 skriker och barn 3 tittar på tv. hundarna skäller och mamman försöker lösa än det ena än det andra problemet. klockan börjar nu närma sig åtta. tänker ignorera oväsendet och sova vidare. tittar ut genom fönstret. där ute går 5 män omkring. visst ja, hade glömt att jag bor på en byggarbetsplats. det är de mexikanska poolbyggarna som har anlänt. jag ger upp och går upp när de sätter på bergssprängaren och placerar den precis utanför min glasdörr. morr!


de små sakerna här i livet

ibland händer sådana där små saker som får hela dagen att verka ljusare och ansiktet att spricka upp i ett stort brett leende. idag hände en sån sak. jag var ute och drog V i barnvagnen i området. plötsligt ser jag världens gulligaste kille som har världens sötaste bruna labradorvalp med sig. ah my god! söt kille med valp. kan det bli mycket bättre!? troligen inte.
i alla fall, vi går förbi varandra och han ger mig ett gulligt leende. vänder mig om flera gånger och tittar efter honom när han går med valpen till parken. resten av promenaden går jag med en varm känsla i magen oh ett litet leende på läpparna.

jadu, rubrik, ska man ha sånt?

det är typ sjukt typiskt! första gången det händer nåt riktigt intressant så lägger internet av så man inte kan berätta det för nån (eftersom min telefon bla bla bla...). i alla fall var anledningen till att internet la ner att internetcabeln blev förstörd (eller nåt) och orskaken till det är det som jag skulle ha velat berätta för folk på direkten. nu gör jag det 4 dagar senare i stället.
i alla fall så var jag med om mitt livs första jordbävning i lördags (tror jag att det var). fast egentligen är det inte mycket att berätta eftersom det var en liten jordbävning och huset är nybyggt, så bara en peson i familjen märkte ens att det var en jordbävning. jag var inte en personen. jag hörde en dörr slå igen. that's it. lite av en besvikelse faktiskt, ok, inte så att jag vill dö i en jordbävning, jag vill inte ens bli skadad i en. men det hade ju varit lite spännande om golvet rört sig lite eller lamporna skakat. som det nu är överlevde jag min första jordbävning utan att ens inse att jag överlevde min första jordbävning. det var inte ens på nyheterna...

för övrigt måste jag bara berätta hur generös min värdfamilj är. de är verkliugen jättegulliga! :) de bjuder mig på allt och jag får alltid vad jag vill när vi äter ute, hur mycket som helst och det spelar ingen roll vad det kostar. i helgen fick jag till och med ett par skor av dem, helt utan anledning, jag behövde inte ens skor. känns nästan taskigt att ta emot min lön när jag får den... :P

sen var det Labour day igår, så folk var lediga. det roliga är att ingen vet varför man firar denna dag. den ger bara en extra ledig dag efter helgen och massa reor i alla affärer. ganska trevligt så vi var ute och shoppade möbler i 3 dagar i sträck.