aprilhimlendagbok

så fort det kan gå. ena veckan arbetslös och uttråkad och nästa arbetande på heltid och tiden räcker inte längre till.

jag fick alltså ett jobb. ett serveringsjobb. ett jobb jag gillar och med arbetskamrater som jag trivs med. det är perfekt. nästan. på minussidan ligger att jag har hand om frukostserveringen och därför måste gå upp runt femtiden varje morgon. plus att resturangen ligger på en ö, med dåliga båtförbindelser. dålig komunikation + tidiga mornar = bo på ön. så 3 veckor efter hemkomsten från USA har jag alltså flyttat hemifån igen. på halvtid i alla fall.

i torsdags var jag på rix fm festivalen i kungsan. det var inte meningen. när jag sa ja till A's förslag om att kolla på Jason Mraz i kunsträdgården tyckte jag det verkade som en utmärkt idé. att hela sveriges idol/melodifestivalen gäng också skulle upp på scen kom som en total överraskning för mig. det var en enda stor parad av idol danny, idol ola och idol erik. och när det verkade otroligt att de kunde vara fler dansar idol mums-mums ut på scen. så i 2 timmar stod vi och lyssnade på denna samling pojkar med flera. och inför varje ny artist lär det neeej" från vårat håll. men på något kontig vis slutade det ändå med att vi stod och sjöng md till varenda artist (dock inte till emd (eller vaddenuheter) där går ändå gränsen). men å andra sidan ä man ju svensk, och då går det inte att stå emot patrik isaksson och "hos dig är jag underbar".

som tur var komm jason ut på scenen innan linda bengtzing och innan regnet. och han var grym. så klart. jag har totalt missat att han blivit så populär i sverige. när jag första gången hörde talas om honom, 1½ år sen eller så visste jag ingen annan i sverige som lyssnade på honom. men med tanke på rsponsen i kungsan så har det ändrats sen dess.

i ett tidigare inlägg gnällde jag över stockholms shoppingutbud. men igår när jag såg omslaget till "karlson på taket" blev jag påmind om mitt största klädbegär just nu: Lillebrors storasyster Bettan har ett par riktigt snygga snickarbrallor av den typen i alla fall jag hade på lågstadiet. dem vill jag ha.
jag skulle bära dem till låga klackar, med ett skärp i midjan (så jag kunde låta hängslena hänga runt midjan) och ett linne med tryck.
även om jag hade kunnat ladda upp bilder, vilket jag av någon mystisk anledning inte kan just nu, så hittade jag ingen bra bild på Bettan i "byxorna". men de finns ju med i "världens bästa karlsson".

första riktigt dåliga dagen sen min hemkomst till sverige. regnet rann in i ögonen på mig och gjorde mina händer kalla när jag cyklade. och sedan fick jag inte jobbet på mcdonald's som jag var på intervju för. och inte av någon av de anledningarna som jag föreställt mig. inte för att jag var fel för jobbet eller inte hade erfarenhet eller något liknande, utan för att jag har planer de 3 veckor i juli då de behövde hjälp. kunde de inte ha nämnt det i ansökan?? krav: kunna arbeta juli månad. 5 små ord och jag hade inte slösat bort min dag.

smått chockad cyklade jag hem och en bil som körde för nära trottoaren sprutade ner mig med äckligt smutsigt vatten.

på en skala från 1 till 10 har den här dagen hittills varit en -2.

jag skulle bara vilja meddela att det inte finns något i stockholm som jag känner för att köpa. seriöst. jag har gått på alla ställen där jag brukar shoppa, som götgatan, hornsgatan och gallerian sen jag kom hem. och jag har inte sett en enda sak som jag vill lägga mina pengar på. inte ens ett par skor. jag är nästan oroad, jag har inte köpt något på över 1 vecka.

det är spännande det här med arbetsintervjuer. Har varit på 3 stycken på mindre än 1 vecka, och det har varit olika varje gång. Det är så märkligt att på 30 minuter till 3 timmar försöka sälja sig själv som perfekt för arbetet. Det handlar ju inte om att vara perfekt för jobbet, utan att få rekryterararen att tro att just jag är perfekt för den här platsen. Det måste ju vara så att den som egentligen är mest lämpad för jobbet blir överkörd av den som säljer sig bättre. Får den stackars rekryteraren någonsin höra hela sanningen?
ja jag är både ansvarsfull och charmig
posetiv och klok
bestämd och glad
rolig och punktlig

och jadå, inga problem, jag kan jobba sent för bussarna går heeeela natten. till och med på vardagarna. det löser sig, jag kan ju faktiskt gå hem om det skulle bli sent. jag bor ju vid vattnet, behövs det kan jag ta med mig våtdräkten och simma hem från slussen.

när jag kan jobba?? när som helst. morgon, dag, natt. spelar ingen roll. öppen för förslag. ring om det blir luckor. nä jag har inget inplanerat. inga planer för sommaren. helt till ert förfogande.

(snälla snälla snälla, välj mig välj mig!)

jetlagen håller på att vinna. idag hade jag ställt väckarklockan på 9 för att komma upp i tid och göra lite nytta. trycker på snooze (trodde jag) och sover till 1... faen
och jag som trodde att efter måndagens studentskiva och en väldigt trött tisdag då jag gick och la mig strax efter 12 skulle vara tillbaka i en någorlunda vanlig dygnsrytm. i stället känns det som om jag har konsumerat alla mina sömntimmar för det närmaste decenniet.

sista dagarna i USA alltså. på onsdagskvällen var det utgång med värdfamilj och lite familjevänner, däribland C. det var trevligt, på världens bästa sushiställe, åt så mycket att vi rullade ut därifrån. lycka

torsdagen var det shopping av allt som inte tidigare hunnit inhandlas. som E uttryckte det: "presenter till nära och kära, alltså mig själv". så det blev en resväska, lite kläder och ett par hett efterlängtade rainbow flipflops från san clemente.
sista turen till mallet, sista gången på target. och sedan en välbehövlig manikyr/pedikyr. med scrub och blommor på naglarna.
även bilen blev omhändertagen och fick en tvätt innan jag måste lämna tillbaka den.

hem och byta om för att gå på chinesiskt/japanskt med E och T. sedan hängde vi med lite kompisar till T, bla. K, och B var också där... kul, inte.

kom hem vid 2 tiden och hade inte packat klart. satt på väskorna och försökte trycka in alla prylar. hade cirka 7 kgs övervikt tillslut. men allt var inne. trodde jag...
nästa morgon hittar jag en stor hög med ren tvätt uppe vid tvättstugan och jag inser att jag inte kommer få med allt.

säger hejdå till barnen, vilket var svårt svårt svårt.de är ju för små för att riktigt förstå.
packar in allt i bilen, såg jättekul ut, kunde jag ladda upp bilder skulle jag visat. väskorna hängde ut över kanterna och jag var rädd att de skulle blåsa av.
kör till strbx och träffar C för kaffe. flyttar över 15 kg av min pacning i hennes bil, varsegod och får äntligen ner resten i mina väskor.

Min kusin med familj skjutsade mig till flyget och där väntade den trevliga överraskningen att flyget är 1½ timme försenat. vilket gör att jag missar mitt sthlms plan i London. suck. tjejen i incheckningen berättar att det inte finns några platser till sthlm förrän på söndag, såjag får tillbringa natten i London. tjohoo, precis vad jag såg fram emot...

planet lyfter, det är varmt och trångt en TVn är underbar. ca 50 olika filmer att välja mellan. somnar gott framför Narnia efter att ha sett Juno.
kommer frm till London, och får i custom service reda på att jag kan ta nästa plan, men att mina väskor bara är incheckade till London. alltså ut ur tullen, hämta väskorna och sedan checka in dem igen och gå igenom säkerhetskontrollerna igen, där jag dessutom får packa om mitt handbagage. superduperkul.

stressar igenom terminalen och när jag kommer till gaten håller de redan på att borda. äntligen på väg hem alltså, och på flygplatsen står hela familjen och möter. <3