aprilhimlendagbok

det tyckte V 3 ar, och det tyckte jag med. svenska skolan och sen nwport beach. och allt bara flot pa, utan brak eller krangel. sa skont. sa borde det alltid vara.

konversation om att bli vuxen med R, 5 ar:
R: det ar battre att vara vuxen
Jag: jassa? vad ska du gora nar du blir vuxen da??
R: da ska jag inte ha hatt pa stranden
och ingen solkram
och sa ska jag dricka vin
och bara ata det jag gillar

vad ar vi for foredommen egentligen??

efter jobbet kom C och hamatde upp mig och vi och 2 till akte till Long Beach for middag. vi at pa vad som maste vara varldens markligaste stalle. det hette Rosco's och deras koncept var chicken and waffles. sa vi at alla kyckling (friterad eller i omelett) med vafflor. komplett ed tabasco liknande sas och lonnsirap. faktiskt inte sa illa som det later. sakna amerika och deras kaloribomb maltider

sedan letade vi ett tag efter "promenade", en gata dar ma faktiskt kan ga och shoppa. utan att det ar ett mall. facinerande. vi insag efter ett tag att det var samma gata som vi parkerat pa.

E skulle kopa sneakers sa vi gick in en en skoaffar med ett trevligt bitrade som pluggade till psykolog och samlade adidassneakers. och jag blev kar i ett par svartrosa stan smith. svarta med rosa sommar, kunde se dem pa mig gaendes gatan fram. men de kostade 70 bucks, sa det fick vara.

jag var den som guidade oss tillbaka till motorvagen. stolt kansla nar jag hade ratt pa forsta forsoket. jag som inte ens bor har. kordemotorvagen hem med nedvevade rutor i shorts i skymningen och det flaktade skont i takt till musiken. sa borde det alltid vara

nu ar nastan allt nedpackat. det som ar kvar ar klader for sista dagarna, datorn och diverse saker jag sorterat ut som bara far folja med i fall det far plats i vaskan.
jag har tomt alla lador, och det kanns konstigt att hitta gamla biljetter och teckningrar som jag inte sett sen mina forsta veckor har.
jag har tomt skokartongerna, sagt hejda till trasiga skor och jeans som ska slangas och i hornen ligger hogar av plastpasar och olika "sorterade" papper och tidningar.
jag forsoker anvanda sa lite olika kladesplagg som mojligt sa jag kan tvatta igenom allt sa jag slipper packa ner smutstvatt bland de rena kladerna.
jag maste vaga mina vaskor och kopa en till liten vaska.
och sa maste jag bestamma vad av mina tyngsta grejer jag ska ha pa mig. kommer ju bli kul att ga genom tullen pa LAX med skidjacka pa sig, nar det ar 35 grader ute...

men framfor allt maste jag saga hejda till allt och alla. platser som kanns som hemma och maniskor som jag delat gladje och sorger med och som kommit att betyda mycket for mig. och det blir bara svarare och svarare for varje hejda.

igår (när internet inte funkade här hemma hos S) var det precis 1 vecka tills jag kommer hem. läskigt, men samtidigt lite förväntansfullt.

soliga och varma hälsningar från Los Angeles, nu ska vi snart iväg till min avskedsfest
ses snart :)

antligen bar det da av. vi akte till six flags. och jag som hort om monster koer i inlandshettan ville vara dar och hanga pa laset, sa efter frukost pa IHOP (international house of pancakes) bar det av. men anda hade parken varit oppen i hela 20 minuter nar vi kom dit... shit. kul att borja dagen med att koa for biljett liksom. men nej, till min forvaning ar det ingen ko alls. och det fortsatter i samma stil. efter att ha varit dar i nastan sex timmar har vi inte statt i en enda ko. den langsta vantan var nar jag fick vanta i 4 vagnar innan jag fick satta mig. jobbigt va?? :P

i alla fall, det var galet kul. helt otroliga berg-och-dal banor. och jag har kommit fram till att min mage klarar ungefar vad som helst. som 10 ak pa 3 timmar. medan E, som var med mig, blev lite smatt aksjuk runt lunch.
E: jag behover nog vila ett slag
jag: ok, haller du min vaska medan jag aker igen??

daremot hangde huvudet inte alltid med, trodde nastan att jag skulle svimma minst 2 ggr i nagar av de varsta looparna. me det gick ju bra i alla fall.

wohoo, synd att jag ska hem snart, annars hade jag skaffat arspass och pendlat dit varje torsdag

for ovrigt, lyssna pa sixflags reklamen och sag om jag hor fel eller om det ar sugarplum fairy?
http://youtube.com/watch?v=uBRU6G7DxiM
(jag hoppas for ovrigt att det ar ratt klipp eftersom jag inte har ljud pa den har datorn och min andra kranglar...)

ikväll börjar nya avsnitten av gossip girl. och jag är barnvakt till sent. men det är ingen fara, jag har förberett mig! barnen i säng vid 20 över 7 och nu har jag ½ timme kvar innan det börjar.
men för säkerhets skull spelar jag in det ;)

citatet från Lupe Fiascos Superstar har egentligen inget alls att göra med helgen, mer än att den spelades flitigt på radion i bilen.

det jag egentligen ville berätta om var mitt sällskap i helgen. på fredagen kom S ner från LA, och med sig hade hon en nu au pair, J. och J påminde mig så mycket om mig själv när jag kom hit.
fortfarande i cheap monday såg hon u som hon precis promenerat på någon av Gbgs gator och sedan genom någon magisk port transporterats över till södra californien. med et ombyte ballerinaskor till de vanliga sneakersen, kanske av märket converse.

det får mig att inse hur mycket jag anpassat mig till klimatet och stilen här. att mycket av det jag köpt kommer se helt malplacerat ut i stockholm. som att hemma är det så vilktigt med stilen och jag klär upp mig för at ta bussen till ica i princip. här är det mer bekvämt och praktiskt som gäller. vilket resulterar i att alla går antingen i uggs eller flipflops. bekvämligheten framför utseendet. och jag har blivit så själv. drar mig för att sätta på mig skor som inte är promenagvänliga och går gärna och shoppar i mjukiskläder för att det blir lättare att proav kläder då.

ja, J kom som en frisk svensk fläkt och påminde om livet som väntar hemma och att jag ser fram emot att klä upp mig igen.

jadu, jag tror fall out boy och låten Thnks fr th Mmrs får sammanfatta stora delar av den här helgen.

"Thanks For The Memories
Even Though They Weren't So Great"

nästa helg blir sista helgen i CA, då är jag i LA.
bara 2 veckor kvar till jag kommer hem nu

frozen yoghurt på swirlz
att köra mot gult och höger på rött
att leka i poolen med mina au-pair barn
tortillasoppa
att prova skor på payless
parfymdoften på abercrombie&fitch
min queensize bed
att det finns vatten i kylskåpsdörren, och is
alla tv-kanaler
att det är chillfest i newport på söndagkvällarna
min garderob
min lilla bil med hansdkfacket proppat med cdskivor
cinnamon dolce latte på starbux
att ta en weekend i LA
att säga godnatt till barnen och lyssna på när de berättar om dagen
lediga torsdagar
att krypa runt på golvet på forever21 och leta skor i rätt storlek
uggs och kortkort
lilla M's skratt
familjens bil med satelit tv och dvd i taket
att vakna med utsikt mot poolen
etc
etc
etc

jag hade tänkt skriva om min trevliga resa till lake tahoe och om hur mycket jag älskar san fransisco. om reality-tv, puckelpistar, japansk mat och perfekt skidväder. men allt det känns så avlägset och ovicktigt i jämförelse med vad som väntade mig när jag kom tillbaka till min kusins hus:

jag fick tillbaka min visumansökan, obeviljad. utvisning, rött kort. 30 dagar på mig att lämna landet. kommer alltså, om inget mirakel inträffar, vara hemma i svea rike igen senast 4e maj. cirkus 2 månader för tidigt.
just nu vet jag inte vad jag tycker och tänker. om jag tycker och tänker alls... jag vet bara att jag inte har någonting planerat i sverige, inget jobb eller något. jag kommer vara pank och uttråkad, är min spontana reaktion. mer kommentarer kommer senare när jag haft mer än 24 timmar på mig att smälta det, och jag har meddelat min värdfamilj...

På tisdag, om 1, 2, 3, 4, 5 dagar ska A komma hit som au pair. i tre år gick vi i samma klass, nu har vi inte setts på nio månader, och om fem dagar landar hon (förhoppningsvis) i LA. jag har vetat om det ett tag nu i och för sig, men det kom ändå lite som en chock när jag insåg hur kort det var kvar. och jag är lite klyven över hur jag känner inför hennes ankomst. självklart ska det bli kul att träffas efter all denna tid, och skönt att träffa någon som påminner så mycket om hemma. å andra sidan känns det lite som om alla hemifrån som kommer hit inkräktar på något som är mitt. det här är mitt liv, min verklighet och min vardag nu. på ett sätt har det varit väldigt skönt att ingen av de jag umgås med här känner mitt "svenska jag", (förutom S då, men det räknas inte för det var så länge sen vi umgicks innan vi kom hit). hade jag velat hade jag kunnat skapa en helt ny identitet här. nu har jag inte gjort det, men ändå ser nog de personer jag möter här annorlunda på mig än folk hemma. jag är ingens kompis kompis, är inte sorterad i något fack, har inte gått i någons klass eller tennisgrupp. jag blir den jag presenterar mig som, den jag marknadsför mig som, och jag behöver bara presentera mina 19 år av bagage om jag känner för det.
på det sättet känns det märkligt att ha tre år av mitt liv kommer hit och ska blandas med det här nya som förut var bara mitt. på det sättet är jag kluven i mina känslor. men jag tror ändå att det kommer bli jättekul att ses igen.

annars så åker jag bort i en vecka nu, till Lake tahoe för 5 dagar av snö, skidåkning och snowboard. packar nu, fy vad tråkigt det är. men klart värt det när man kommer iväg. ses nästa helg

citatet är från the Go! Team, mitt soundtrack idag

var på en fest för ett tag sen och vi pratade med lite folk varav en hade jobbat på starbucks, och vad han berättade var chockerande. tydligen är det lika många espresso shots (2) i en grande (medium size) som i en venti (large) kaffe latte. chockerande, helt klart. allså betalar man extra, inte för mer kaffe, utan för mer mjölk. är det rätt?
däremot är det 3 shots espresso i en venti is-latte. av någon anledning.

var på bio igår och de visade trailern för nya sex and the city-filmen. eller nya och nya, borde kanske säga: THE sex and the city-movie. för det blir ju den första. i alla fall, här är vad jag vet om handlingen än så länge:
carrie ska gifta sig med Big, men hon låter bröllopet bli: "bigger han Big", mirandas pojkvän steve är otrogen och charlotte är gravid.
filmen kommer ut i maj, som är en bra biomånad, för då kommer nya narnia filmen också :)

annars var filmen vi gick till bion för att se: run fat boy, run. ganska gullig romantisk komedi om en kille som ska springa ett marathon för att vinna tillbaka sin gamla flickvän som han lämnade vid altaret 5 år tidigare. förutsägbar men gullig, och hysteriskt kul i vissa scener. rekomenderas!

det är vad jag känner för personalen på Best Buy. Å ena sidan är de alltid väldigt hjälpsamma, å andra sidan är de ibland för hjälpsamma. vilket resulterat i att jag efter att ha försökt köpa ett SIM kort där 2 gånger båda gångerna har promenerat ut ur affären utan det där rackarns kortet. kan de inte bara sälja det till mig i stället för att krångla till det så himla mycket med sina förklaringar till varför de inte rekomenderar mig att- eller inte kan låta mig köpa det? jaja, de har säkert rätt, de kanske inte går att bara köpa ett SIM bara sådär, och det kommer säkert inte funka. men jag önskar ändå att jag kunde få experimentera mig fram till den kunskapen själv.

så, fortfarande har jag ingen mobil, och det är fortfarande inte kul.