aprilhimlendagbok

ja, den andra sommaren alltså. liksom en uppföljare till en riktigt bra film var den kanske dömd att vara en besvikelse. jag kanske är överdrivet negativ, men det mesta känns som en ganska trist repris. kanske beror det på att jag jobbat så lite (inte ens två veckor) så att jag inte lärt känna mina nya kollegor tillräckligt bra, men känslan av samhörighet är inte som förra året. just nu är jag glad att jag ska jobba så lite i sommar. men visst, allt är inte negativt, det är ju kul att träffa alla vänner från förra säsongen och det ger ju trots allt en del pengar. hittills har jag ock inte känt för att offra sömnen för att stanna uppe med de andra till långt in på natten för bastubad eller filmkväll, något som kanske hände lite väl ofta förra året. förra året var det en av de bästa somrarna någonsin och ett marathon av roligheter, i år är det bara ett jobb.

så var första kvällen som Hyttmästare, den som öppnar puben, delar ut lön etc avklarad. lyckades ju pricka in ekonomernas pubrunda så det blev en hektisk första dag som ansvarig och jag sprang fram och tillbaka mellan puben och källaren och bytte ölfat och bar cider. nästa gång är jag ju förberedd på vad som helst i alla fall :P lyckades låsa alla dörrar utom en i slutet av kvällen, som jag fick hjälp med, och larmade utan att larmet gick eller andra oväntade saker. lite stolt över mig själv, trodde inte det skulle gå så bra som det tillslut gick.

andra dagen på Uppsala universitet. mottagningen är i full gång med inskrivningar på nationerna och aktiviteter i Kramtältet. och så har vi ju R-kå, som är här från ett paralellt universum för att lära reccarna att ha roligt. hittills har vi haft en falsk mattelektion, fått lära oss en fin dans och göra samveten som vi ska bära runt halsen de närmaste 2 veckorna.
dessutom gäller det att lära sig hitta i stan, hålla koll på cykeln och försöka hinna både ha roligt och sova. snart flyttar jag upp också, och då får jag ännu större möjlighet att delta i alla kvällsaktiviteter utan att behöva tänka på att ta ett tåg hem. det kommer bli superkul!

jag vet, jag har varit världens sämsta bloggare den här sommaren. men nu har jag slutat jobba, så kanske kan jag bli bättre igen, kanske.

som sagt: sista arbetsdagen, och det kändes som att läsa sista kapitlet i en riktigt bra bok. samtidigt som slutet lockar känns det sorgligt att lämna den fiktiva verklighet som känns så verklig och älskad. jag har lärt mig mycket i sommar, att bära många tallrikar och glas samtidigt, att rosé vin dricks med fördel tillsammans med fanta (troppan), att ägg alltid blir för lösa eller för hårda och att när det inte finns något annat att göra, finns det alltid en list att putsa eller några servetter att vika.
jag har fått många nya underbara vänner, badat mycket bastu och dansat till schlager. och trots att jag hellre hoppar till Mitt Gullbergskajs paradis än shakar loss till Low vilken dag som helst så har jag haft helt fantastiskt kul. alla minnen från i sommar kommer verkligen att värma i höstmörkret.

men nu ställer jag in den utlästa boken i bokhyllan och slår upp första sidan i en ny spännande roman: recce i uppsala, och andra berättelser. men mer om det en annan dag.

it's just the role i'm playing

tittade just igenom allsångsprogrammet från i tisdags ännu en gång. och min roll kanske inte ser så stor och märkvärdig ut, men det kändes ju desto större. jag hade bytt och fixat och trixat med mina arbetspass för att kunna vara ledig tisdag kväll och onsdag morgon, och efter många om och men hade det löst sig, pjuh. så vi anlände glada i hågen till skansen på förmiddagen. blev insläppta av vakt som inte verkade ha speciellt stor koll och hittade efter mycket letande en vakt som släppte in oss backstage där vi fick backstage pass. provade ut våra plakat och provgick. kändes ju hur lätt som helst. gå, gå, gå, pose, snurra, pose, gå. tre försök och sen var vi klara. tog en tur på skansen och åt hamburgare, blev attakerde av hungriga måsar och sprang för livet.

satte oss backstage igen i fika rummet, drack te och åt tårta. lite smörgåsar, mera te och mera tårta. och just som vi sitter där, på en bänk, så går han förbi. och jag kan inte fatta att det är han. på riktigt. som vilken annan människa som helst går han bara förbi. Håkan. kan knappt slita blicken från honom men försöker att inte stirra. andra kända människor anländer, christer sjögren och babbsan.

vi inser att vi inte kommer få proffisionell sminkhjälp så vi sätter oss på trappan till nån gammal herrgårdsbyggnad och sminkar oss. mycket proffsigt. sedan genrep. vi bär runt våra plakat och känner oss allmänt viktiga. mera väntan. och sedan får vi veta att vi har ett läppstift i sminkrummet som vi kan använda för att se mer enhetliga ut. vi droppar in och vem sitter inte där i sminkstolen, om inte håkan. småpratar med sminkösen och undrar vad våran roll i kväll är. vi förklarar att vi är plakatmodellerna och hanser inte mycket klokare ut för det. men vi blir målade och troppar ut ur sminket igen.

väntar lite till, och nu känns väntan ännu längre eftersom vi inte kan fika mera pga läppstift. så vi lyssnar på babbsan i stället. mycket trevlig människa. och sedan börjar programet. när 25 minuter har gått går vi ut och sätter på oss plakaten. fryser lite. går sedan upp till sceningången och väntar på våran stickreplik. kl 20.32.55 går vi in, gå gå gå, posa, gå. och sedan är det över. de snabbaste 1½ minutrarna någonsin. och det är över.

jag och N går bort till andra sceningången för att lyssna på Håkans extranummer och vi dansar och sjunger med i Kom igen Lena och en extra lång version av Det är så jag säger det. Håkan magi. jag är så inne i min Håkan värld att jag missar när de andra plakatbärarna blir inkallade för sista sången på websändningen. men det gör inget, för jag har nyss stått backstage och lyssnat på håkan.

åker hem och ser failjens inspelning av programmet. det ser ju riktigt bra ut. jag är i bild ganska mycket. eller snarare "mycket". kanske ett par sekunder. men tydligen syns det att det är jag för jag får 3 sms efteråt.

och det är inte slut än. idag på jobbet fick jag vara med på en midsommar plåtning för tidningen buffé. låtsasäta mat och skåla 35 ggr. det var kul.

www.svt.se

1. varför stannar arlanda express så jävla långt bort på perongen? det blir ju en 5 minuters (typ) promenad för att komma fram till stationshuset.

2. hur kan carolina gynning få skriva krönika i aftonbladet? människan syns redan för mycket i alla medier och har som väntat inget vettigt att berätta. och hennes påhopp på studenterna: något om flickorna som ser ut som horor i sina vita klänningar och häller i sig sprit medan föräldrarna hejar på så att tidigare nämda klänningar kommer täckas med spyor innan kvällens slut. jag menar: what is that about? efter att ha läst det kände jag mig riktigt äcklad och hade jag varit en av dem som gick ut i år hade jag inte längre velat ta studenten. hur kan man vända något som borde vara så odelat posetivt (att fira att man klarat 12 års skolgång) till något fult och äcklande?

3. måste man som journalist på en seriös dagstidning snurra in sig i långa ord och liknelser så att artiklarna inte längre är läsbara för att visa hur överintelligent och biladad man är? gäller så klart inte alla, men när jag läste GT idag på flyget var det flera artiklar jag var tvungen att läsa om för att förstå. någonstans i texten övergick klartexten till skönlitteratur á la dostojevskij, så efteråt var jag mer oförstående än innan jag läste.

jag älskar mitt jobb. men detta har varit en helvetiskt jobbig helg. frukost och severing fredag, gick på 5 och av halv 4. frukost och servering/disk lördag: på 6 av 7 (observera morgon och kväll = drygt 13 timmar) söndag samma sak som innan, gick på 5 och av 4. och det var den jobbigaste frukosten hittills. 70 bokningar och det kom drygt 100 i stället. sen på kvällen var det personalmys/fest på annan krog. skönt att bli lite uppassad i stället för att vara den som passar upp. god middag och sedan dans och mingel. tog båten tillbaka vid 2 tiden och avslutade kvällen med att sitta nere i skafferiet och äta choklad med ett par till. jättekul kväll, men inte lika roligt att gå upp igen 5 timmar senare. som tur var ingen frukost men jobbade lunch. sen fick jag ta färjan hem. pjuh. men imorgon ska jag med flyg till gbg, så det är bara att packa en ny väska och vända i princip.
inser att det här inlägget är tptalt osammanhängande och så, men jag är så trött att jag knappt fungerar. så nu ska jag kolla på vänner och dricka te. och sen blir det sova tidigt ikväll.

go natt

hemma igen efter en helg med mycket jobb. och har ledigt fram till fredag då jag ska vara tillbaka på jobbet igen. men det gör ju ingenting, för jag har ju världens bästa jobb. till exempel så avslutade vi söndagens personalmöte med vinprovning då vi provade oss igenom sommarens vinlista. allt från moussrande, vitt, rött och dessert. 30 flaskor på 30 personer. sen var vi alla ganska slitna när vi var klara vid 3 tiden på morgonen, och jag var så glad att det inte var jag som skulle göra frukosten på morgonen.

Bilder från helgen:

så fort det kan gå. ena veckan arbetslös och uttråkad och nästa arbetande på heltid och tiden räcker inte längre till.

jag fick alltså ett jobb. ett serveringsjobb. ett jobb jag gillar och med arbetskamrater som jag trivs med. det är perfekt. nästan. på minussidan ligger att jag har hand om frukostserveringen och därför måste gå upp runt femtiden varje morgon. plus att resturangen ligger på en ö, med dåliga båtförbindelser. dålig komunikation + tidiga mornar = bo på ön. så 3 veckor efter hemkomsten från USA har jag alltså flyttat hemifån igen. på halvtid i alla fall.

det tyckte V 3 ar, och det tyckte jag med. svenska skolan och sen nwport beach. och allt bara flot pa, utan brak eller krangel. sa skont. sa borde det alltid vara.

konversation om att bli vuxen med R, 5 ar:
R: det ar battre att vara vuxen
Jag: jassa? vad ska du gora nar du blir vuxen da??
R: da ska jag inte ha hatt pa stranden
och ingen solkram
och sa ska jag dricka vin
och bara ata det jag gillar

vad ar vi for foredommen egentligen??

det är verkligen från barn man får höra sanningen. för ett tag sen fick jag höra av V att jag har "stickiga ben." jaha, tack så mycket :P och idag på morgonen då vi fick reda på at det skulle vara skolfoto i svenska skolan sa R: "du måste kamma håret, sådär kan du ju inte vara. det står åt alla håll." inga falska komplimanger här inte.

för övrigt var jag ju då med på klassfoto med M idag. trodde att sista året på gymnasiet skulle innebära mitt sista skolfoto någonsin, men tydligen inte. ännu ett år av ångest inför resultatet alltså.

jag: tvättade du händerna efter att du var på toaletten?
V: ja. eller nej, det gjorde jag inte.
jag: ok, gå och gör det då.
V: ok (går iväg) (kommer tillbaka)
V: jag hittade min hjälm! titta!
jag: mhm, vad bra. tvättade du händerna?
V: bara den ena.
jag: varför det? varför tvättade du inte båda? nu får du gå tillbaka och tvätta båda. med tvål!
V: men jag orkade bara tvätta en. doooooh