aprilhimlendagbok -

Dagens I-lands problem

jag har fått världens mest irriterande ovana. jag vaknar exakt 25 minuter innan klockan ringer. okej, ibland kanske de där 25 minutrarna är 30, 35 eller 20 minuter. men poängen är att jag vaknar innan veckarklockan ringer. och varför är då detta ett problem? jo: hade jag vaknat 2 timmar för tidigt hade jag bara kunnat rulla över och somna om och vaknat glad och utvilad 2 timmar senare. eller om jag hade vaknat fem minuter för tidigt så hade jag ju kunnat stänga av klockan, yumyumyum, sträcka på mig, och gå upp. men när jag då vaknar 25 minuter innan klockan är det nåt sorts mellanläge. jag kan ju inte gå upp 25 minuter för tidigt. men å andra sidan är det nästan ingen idé att somna om. det slutar med att jag ligger och försöker somna om i 20 minuter tills dess att det är 5 minuter kvar och jag kan gå upp. på det sättet missar jag 25 minuter värdefull sömn. jag känner att min kropp på nåt sätt lurar mig på de där minuterna utan att jag kan göra så mycket åt saken : (

2007-10-25 @ 03:02:09 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

It's just the wildfire burning there's no way to put it out, just a wildfire spreading through my days and through my nights

Det är på nyheterna. hela Californien brinner, verkar det som. hus brinner, männsikor evakueras... Det började redan igår. medan vi satt på varsin surfbräda ute i vattnet och spanade mot horisonten upplyste min surflärare mig om att det brann i Malibu. jaha, kul tänkte jag väl och brydde mig väl inte så mycket. Sen började det blåsa upp. Santa Ana winds. pålandsvindar som blåser ett par gånger om året. en surfare upplyste oss om att det brann nånstans innåt land. Mot kvällen kunde man se röken. men det var fortfarande ganska avlägset i mina tankar. senare på kvällen släppte jag ut hundarna. det var mörkt, himlen var röd av rök, det luktade brännt och vinden tjöt. tillsammans med grannarnas Halloweendekorationer gav det en väldigt kuslig stämning. Ännu senare på kvällen påstod Ulrika att hon såg cayotes utanför huset. vildhundar, i villaområdet. konstigt.

vaknade upp på morgonen. himlen var fortfarande rökig och man såg inget av bergen, den utsikt som jag oftast har från mitt rum. som en tjock rödgrå dimma låg röken över dalen. skjutsade alla till sina olika skolor, körde hem och städade iordning lite. åkte ut genom gaten och svängde vänster. reagerar på att röken verkar närmare och plötsligt är jag mitt inne i ett rökmoln. hela bilen fylls av rök, ögonen tåras och då ser jag att hela grässlänten på sidan av vägen brinner. som i slutscenen i någon actionfilm kör jag genom röken (byt ut den kvaddade polisbilen mot en smutsig men hel stor suburban) och kommer ut på andra sidan. i chocktillstånd kör jag vidare medan jag tänker på vad som kan hända med den elden i den här blåsten. Det blåser så mycket att bilen ibland vinglar till på vägen, och det var bara 100 meter till närmaste huset. och vårat hus är bara 500 meter bort. Inte förrän 10 minuter senare kommer jag på att jag kanske borde ha ringt 911. men kommer fram till att någon annan säkert gjort det vid det här laget. När vi kör tillbaka står 7 brandbilar längs vägen och massa brandmän i heltäckande gula fodral kliver omkring på det svartbrända gräset och eftersläcker. och jag som var rädd att komma tillbaka och inse att vi inte hade nånstans att bo längre.

hela tiden kommer det nya siffror och uppgifter om bränderna. tusentals efter tusentals människor måste lämna sina hus i san diego, och fler och fler bränder tar fart medan brandmännen har svårt att hålla dem som redan exicterar under kontroll. måste erkänna att det är ganska väldigt mycket obehagligt här just nu.

2007-10-23 @ 05:43:33 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

Do you remember??

Jag har blivit van vid att klara mig själv. ta ansvar fr mig själv, tre barn och hus och hundar. vara den som tar första steget och ta kontakt med människor. genomföra saker själv när ingen annan kunde eller ville vara med. hade nästan glömt bort hur det kändes att vara oansvarig och barnslig. att bli omhändertagen eller i alla fall kunna lämna över ansvaret till nån annan ibland. att inte behöva vara den som ringer, utan bli uppringd i stället. sen blev jag påmind och efteråt gjör det ont, och jag längtar hem mer än jag gjort någon gång innan.

2007-10-05 @ 01:45:06 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()