aprilhimlendagbok

På tisdag, om 1, 2, 3, 4, 5 dagar ska A komma hit som au pair. i tre år gick vi i samma klass, nu har vi inte setts på nio månader, och om fem dagar landar hon (förhoppningsvis) i LA. jag har vetat om det ett tag nu i och för sig, men det kom ändå lite som en chock när jag insåg hur kort det var kvar. och jag är lite klyven över hur jag känner inför hennes ankomst. självklart ska det bli kul att träffas efter all denna tid, och skönt att träffa någon som påminner så mycket om hemma. å andra sidan känns det lite som om alla hemifrån som kommer hit inkräktar på något som är mitt. det här är mitt liv, min verklighet och min vardag nu. på ett sätt har det varit väldigt skönt att ingen av de jag umgås med här känner mitt "svenska jag", (förutom S då, men det räknas inte för det var så länge sen vi umgicks innan vi kom hit). hade jag velat hade jag kunnat skapa en helt ny identitet här. nu har jag inte gjort det, men ändå ser nog de personer jag möter här annorlunda på mig än folk hemma. jag är ingens kompis kompis, är inte sorterad i något fack, har inte gått i någons klass eller tennisgrupp. jag blir den jag presenterar mig som, den jag marknadsför mig som, och jag behöver bara presentera mina 19 år av bagage om jag känner för det.
på det sättet känns det märkligt att ha tre år av mitt liv kommer hit och ska blandas med det här nya som förut var bara mitt. på det sättet är jag kluven i mina känslor. men jag tror ändå att det kommer bli jättekul att ses igen.

annars så åker jag bort i en vecka nu, till Lake tahoe för 5 dagar av snö, skidåkning och snowboard. packar nu, fy vad tråkigt det är. men klart värt det när man kommer iväg. ses nästa helg

citatet är från the Go! Team, mitt soundtrack idag