everybody loves my baby, but my baby loves nobody but me, nobody but me
när jag åkte därifrån inbillade jag väl mig att jag på något sätt skulle ha en del av de här barnens liv, att i alla fall de två äldre skulle komma ihåg och sakna mig lite. men nu när jag blivit så totalt ersatt har jag verkligen bara blivit en i raden av alla barnvakter de kommer känna genom åren. fler tjejer som kommer bo i mitt rum, gå till poolen på lediga lördagsmorgonen, spendera lönen på fashion island och se mina barn växa upp.
samtidigt som jag inte vill veta mer om den här nya tjejen så är jag lite nyfiken. hur kommer hon överrenns med familjen? vad gör hon på fritiden? har hon samma lön/lediga dagar/arbetsuppgifter som jag hade? pratar de någonsin om mig?
No waves, no future
tomhet
sitter och pratar med E på msn. längtar tillsammans tillbaka till soliga californska vårdagar. sitta på en surfbräda ute i vattnet, dingla med benen, spana efter vågor eller kanske sjölejon. köra med nedfälld suflett i bara bikini och klaga över att det fortfarande är varmt, och sedan köpa en kall fro-yo med 5 sorters topping mot värmen. gå ut och äta mexikanskt, ta en stor kaloribombefterrätt på cheescake factory och sedan gå på fest i Newport och spela kings cup. tokshoppa upp hela lönen en torsdag på fashion island. and i don't even wanna get started on how much I miss my kids.
missförstå mig inte, jag vill bo i sverige. jag saknade alla jättemycket när jag var borta. men, det känns som en stor del av mitt liv bara har upphört att existera. och det känns tomt ibland när jag minns den där delen som inte finns längre
ändrade planer, big time
jag fick tillbaka min visumansökan, obeviljad. utvisning, rött kort. 30 dagar på mig att lämna landet. kommer alltså, om inget mirakel inträffar, vara hemma i svea rike igen senast 4e maj. cirkus 2 månader för tidigt.
just nu vet jag inte vad jag tycker och tänker. om jag tycker och tänker alls... jag vet bara att jag inte har någonting planerat i sverige, inget jobb eller något. jag kommer vara pank och uttråkad, är min spontana reaktion. mer kommentarer kommer senare när jag haft mer än 24 timmar på mig att smälta det, och jag har meddelat min värdfamilj...
starbucks
däremot är det 3 shots espresso i en venti is-latte. av någon anledning.
pyjamasparty
sen dess har det gått utför. aldrig att jag väljer något rent och snyggt på morgonen, det kommer ju ändå att bli kladdigt inom 10 minuter. och det finns väl inte en granne som inte har sett mig hasa ut med hundarna på morgonpromenad iförd mina gråa pyjamasbyxor med älgmönster nedstuckna i ett par uggs.
jag tror å andra sidan att det ine bara är jag som har slappat till mig. en kompis berättade om hur hon körde barnen till skolan och stannade och tankade på vägen hem klädd i pyjamas.
så nästa gång ni läser någon skvallertidning och ser bilder på någon kändis som handlar mjölk i mjukisar och döljer morgonfrillan med en keps, så tänk på att det är långt ifrån så sunkig man kan se ut här.
saker jag har lärt mig om amerika, del 3
okej, usa är ett väldigt modernt samhälle på många sätt. men sättet att betala känns i många fall väldigt efter. i stället för att betala terminsavgiften med kortet, tar man med sig en check. är det bara jag som trodde att systemet med checkar var otalt utdött? tydligen existerar det fortfarande. och min släkting, som är läkare, väljer att få sin lön i en check, så att han själv får ta sig till banken och lösa in den. vaddå opraktiskt??
känner man inte för att syssla med checkar kan man ta kontanter. och det också till totalt opraktiska saker. som månadsavgifter. det känns ju annars som en typisk sak att bara dra varje månad från kortet. men nej, i stället tar vi ut en stor summa pengar varje månad, ger till fröken/städerskan/annan person, som sedan själv får gå tillbaka ill banken och sätta in pengarna igen. varför!?
återvinning:
länge var jag fundersam över det här med återviningen i huset. i stället för att göra som hemma och källsortera, slänger man allt återvinningsbart (papper, plast, papp) i en gemensam soptunna som står brevid den vanliga soptunnan. vad händer med det sedan? sitter det någon och sorterar det sen?`jag frågade runt, och ingen hade nåt bra svar. från ett håll fick jag höra att: "återvinning, det är ju allt som går att bränna". ja, tack för upplysningen. men om man bränner det är det ju inte återvinning, då är det bara random sopor. och jag kan inte ens skylla detta påstående på usa, det var en svensk som sa det.
i alla fall fick jag tillslut reda på hur det var: det sitter faktiskt några stackars människor och sorterar återvinningspåsarna. snacka om bottenjobb.
Cali
trots trötthet var det ändå kul att åka upp till bergen igen. wrighwood är verkligen så annorlunda från här. och det känns så konstigt att lämna den nästan minusgradiga kylan däruppe på morgonen för att två timmar senare vara tillbaka i soliga orange county, där man kan köra med takluckan öppen på motorvägen utan att det blir kallt.
men det är det som är så bra med kalifornien. soluppgång i öknen och solnedgång på santa monica pier. det finns allt, innom ett ganska begränsat område. på ett sätt förstår jag de amerikaner som aldrig lämnar delstaten, allt finns ju här; stränder, berg, storstäder, öken, byar etc etc. men på ett annat sätt, fy vad råkigt att aldrig lämna kalifornien, för bara efter sex månader känner jag att jag hunnit se det mesta.
saker jag har lärt mig om Amerika, del 2
när man äter ute ska man ta med resterna i en to go box. inte bara om man inte orkade mer än halva efterrätten, utan även de osmakliga ketchupindränkta pommes fritsen kan man be att få ta med sig.
6. shopping
servicen är alltid oslagbar. handlade på wetseal för ett tag sen, en rikig lågpriskedja á la H&M. plockade på mig några galgar och så kommer det fram en expedit, tar mina kläder, hänger dem utanför ett provrum åt mig så att jag i lugn och ro kan titta vidare i affären utan at ha en 10 kgs vikt på armen
7. surfing
jag trodde att alla som bodde i californien vid kusten surfade. men jag har knappt träffat någon som gör det. svaret de flesta har på varför är att de provade men slutade när de fick brädan i huvudet
saker jag har lärt mig om Amerika, del 1
1. Barnprogrammen:
alla barnprogram är väldigt väldigt VÄLDIGT pedagogiska. inget slötittande här inte. barnen ska vara med och räkna, bokstavera etc. vissa program lär ut spanska, andra teckenspråk, vissa både och. och tittar man på Mickey Mouse Playhouse eller Dora och Diego så ska man ropa på olika verktyg och leta effter ledtrådar. själv föredrar jag helt klart när barnen tittar på Disney eller någon Astrid Lindgren film.
2. Bestick:
går man på resturang så får man 1 kniv och 2 gafflar, oftast. men alla amerikaner äter antingen med bara gaffel eller händerna. fingerfood är ett begrepp även på lite mer fancy resturanger.
3. Ytlighet:
ill skillnad mot i Sverige där vi är mer öppet avståndstagande och reserverade är människorna här supertrevliga på utsidan och reserverade på insidan. alla hälsar glatt och säger hur trevlig det är att träffas, men det är inte säkert att de väntar på att få ett svar innan de går vidare.
4. Språket:
glöm att prata tydligt och perfekt. pratar man för tydlig är det ingen som förstår ett ord av vad man säger. för att smälta in ska man sluddra lite lätt, använda ett enkelt språk och fylla ut meningarna med många upprepade: cool, you know, I know, yeah, like och liknande. de bästa meningarna är de som är en sammansättning av dessa ord