pyjamasparty
när jag kom hit var jag så himla noga med att alltid byta om på morgonen innan jag gick upp och gjorde frukost. satte på mig rena snygga kläder, vem vet vem man kan springa på i orange county liksom? och skulle jag ut med hundarna var det träningskläder, joggingskor och en dusch när jag kom hem.
sen dess har det gått utför. aldrig att jag väljer något rent och snyggt på morgonen, det kommer ju ändå att bli kladdigt inom 10 minuter. och det finns väl inte en granne som inte har sett mig hasa ut med hundarna på morgonpromenad iförd mina gråa pyjamasbyxor med älgmönster nedstuckna i ett par uggs.
jag tror å andra sidan att det ine bara är jag som har slappat till mig. en kompis berättade om hur hon körde barnen till skolan och stannade och tankade på vägen hem klädd i pyjamas.
så nästa gång ni läser någon skvallertidning och ser bilder på någon kändis som handlar mjölk i mjukisar och döljer morgonfrillan med en keps, så tänk på att det är långt ifrån så sunkig man kan se ut här.
sen dess har det gått utför. aldrig att jag väljer något rent och snyggt på morgonen, det kommer ju ändå att bli kladdigt inom 10 minuter. och det finns väl inte en granne som inte har sett mig hasa ut med hundarna på morgonpromenad iförd mina gråa pyjamasbyxor med älgmönster nedstuckna i ett par uggs.
jag tror å andra sidan att det ine bara är jag som har slappat till mig. en kompis berättade om hur hon körde barnen till skolan och stannade och tankade på vägen hem klädd i pyjamas.
så nästa gång ni läser någon skvallertidning och ser bilder på någon kändis som handlar mjölk i mjukisar och döljer morgonfrillan med en keps, så tänk på att det är långt ifrån så sunkig man kan se ut här.
värmebölja i LA
kom precis hem från en trevlig men otroligt varm och svettig helg i LA hos S. tog som vanligt tåget in och kom fram på senefermiddagen. vi plockade genast fram cyklarna och cyklade genom den kaliforniska skymingen, termometern visade på 22 grader och det var bara allmänt trevligt.
åt middag på etiopisk restuarant i little etiopia (ja, det finns faktiskt). maten var läskig, eller de vegetariska rörorna vi beställt var goda, men man tvingas äta det med typiskt etiopiskt bröd till. när jag säger "tvingas" är det precis vad jag menar, eftersom det inte dukades fram några bestick. och "läskigt" säger jag eftersom det pankaksliknande brödet har samma charmiga färg som cement och en besk smak som inget annat jag smakat.
lördag morgon skulle vi möta upp E och hennes sverigebesök på Universal Sudios, så vi tog cykeln till tunnelbanan. nog för att jag tappat de flesta av mina romantiserade bilder av det glamorösa Hollywood, men det är ändå en speciell känsla att cykla ut på Beverly Blvd, stanna vid rödljuset vid korsningen till Santa Monica Blvd och cykla vidare över Sunset Strip på vägen till Hollywood/Highland.
svettiga efter denna workout anlände vi till ett ännu svettigare universals. aldrig mer att jag går till en temapark kl 12 en helgdag! nästa gång blir det att hänga på låset en torsdag. efter två attraktioner och alldeles för mycket köande gav vi upp och gick. tur att man har årskort.
resten av dagen var vi väldigt sega av något som säkert var solsting. tar väl ett par dagar att vänja sig igen.
sovmorgon och promenad till LACMA, Los Angeles County Museum of Art. stort museum med alldeles för många utställningar för en dag. vi gjorde i alla fall ett tappert försök och hann med allt från tysk expressionism till japansk konst.
promenerade tillbaka, packade ihop och åkte till tåget. kom fram till Union Station med en lång härlig timme kvar tills tåget skulle gå. suck. köpte en V8, grönsaksjuice som är på reklam överallt här. tänkte vara nyttig, plus att jag inte hittade nån cola. men det var det vidrigaste jag någonsin druckit, och då räknar jag ändå in den där kol-lösningen pappa gav mig när jag var sjuk nån gång. smakade bara salt. aldrig mer säger jag bara.
tåget kom och jag fördrev tiden med NYLON i handen och the Libertines i öronen.
åt middag på etiopisk restuarant i little etiopia (ja, det finns faktiskt). maten var läskig, eller de vegetariska rörorna vi beställt var goda, men man tvingas äta det med typiskt etiopiskt bröd till. när jag säger "tvingas" är det precis vad jag menar, eftersom det inte dukades fram några bestick. och "läskigt" säger jag eftersom det pankaksliknande brödet har samma charmiga färg som cement och en besk smak som inget annat jag smakat.
lördag morgon skulle vi möta upp E och hennes sverigebesök på Universal Sudios, så vi tog cykeln till tunnelbanan. nog för att jag tappat de flesta av mina romantiserade bilder av det glamorösa Hollywood, men det är ändå en speciell känsla att cykla ut på Beverly Blvd, stanna vid rödljuset vid korsningen till Santa Monica Blvd och cykla vidare över Sunset Strip på vägen till Hollywood/Highland.
svettiga efter denna workout anlände vi till ett ännu svettigare universals. aldrig mer att jag går till en temapark kl 12 en helgdag! nästa gång blir det att hänga på låset en torsdag. efter två attraktioner och alldeles för mycket köande gav vi upp och gick. tur att man har årskort.
resten av dagen var vi väldigt sega av något som säkert var solsting. tar väl ett par dagar att vänja sig igen.
sovmorgon och promenad till LACMA, Los Angeles County Museum of Art. stort museum med alldeles för många utställningar för en dag. vi gjorde i alla fall ett tappert försök och hann med allt från tysk expressionism till japansk konst.
promenerade tillbaka, packade ihop och åkte till tåget. kom fram till Union Station med en lång härlig timme kvar tills tåget skulle gå. suck. köpte en V8, grönsaksjuice som är på reklam överallt här. tänkte vara nyttig, plus att jag inte hittade nån cola. men det var det vidrigaste jag någonsin druckit, och då räknar jag ändå in den där kol-lösningen pappa gav mig när jag var sjuk nån gång. smakade bara salt. aldrig mer säger jag bara.
tåget kom och jag fördrev tiden med NYLON i handen och the Libertines i öronen.
Helg i Orange County
våren är här. snart är det sommar och för de flesta au-pairer börjar USA vistelsen närma sig sitt slut. dags att planera hemkomsten. för tydligen ska man se till att se så bra u som möjligt, för att göra alla hemma avundsjuka (1 år i kalifornien är tydligen inte nog för att väcka familj och vänners avund :P). på listan över saker som ska ordnas står manikyrerade och pedikyrerade naglar, snygg solbränna och nya kläder. och i sil med deta har jag nu skaffat ett gymkort på 24hour fitness, och i helgen lyckades jag dra mig dit hela 2 ggr. det känns verkligen att det var ett tag sedan jag gjorde något mer ansträngande än hundpromenader. jag är verklign ur form. men det ska snart vara ordnat.
lördagen tillbringade jag annars mesta delen av dagen på mitt rum (vilket fick min värdmamma att undra om jag inte mådde bra) läsandes universitetskataloger. eftersom jag är mest intresserad av Uppsala försökte jag sätta mig in i hela Uppsala studentliv med kurser, program, nationer, fester, kårer och bostad. det är en djungel, ska jag be att få berätta. jag känner mig inte mycket klokare efter. men jag har i alla fall prickat ut några olika utbildningar jag kan tänka mig i katalogen. vilket kommer glädja mamma och pappa. alltid något.
söndag eftermiddag kände jag att jag var tvungen att komma ut ur huset så jag och E gick på bio, och i sann amerikans anda utnyttjade vi systemet med att visa biljetten vid huvudentrén för att se 2 filmer. så det blev både College Roadtrip och the other Boleyn girl. väldigt olika filmer, minst sagt. men jag kan inte säga att nån av dem var speciellt bra. college roadtrip var hysteriskt kul vissa bitar och bara hysteriskt töntig största delen medan the other Boleyn girl var ett väldigt segt kostymdrama. varken en av Scarlet Johansons eller Nathalie Portmans bättre filmer.
nu blir det that 70s show innan jag ska sova. god natt
lördagen tillbringade jag annars mesta delen av dagen på mitt rum (vilket fick min värdmamma att undra om jag inte mådde bra) läsandes universitetskataloger. eftersom jag är mest intresserad av Uppsala försökte jag sätta mig in i hela Uppsala studentliv med kurser, program, nationer, fester, kårer och bostad. det är en djungel, ska jag be att få berätta. jag känner mig inte mycket klokare efter. men jag har i alla fall prickat ut några olika utbildningar jag kan tänka mig i katalogen. vilket kommer glädja mamma och pappa. alltid något.
söndag eftermiddag kände jag att jag var tvungen att komma ut ur huset så jag och E gick på bio, och i sann amerikans anda utnyttjade vi systemet med att visa biljetten vid huvudentrén för att se 2 filmer. så det blev både College Roadtrip och the other Boleyn girl. väldigt olika filmer, minst sagt. men jag kan inte säga att nån av dem var speciellt bra. college roadtrip var hysteriskt kul vissa bitar och bara hysteriskt töntig största delen medan the other Boleyn girl var ett väldigt segt kostymdrama. varken en av Scarlet Johansons eller Nathalie Portmans bättre filmer.
nu blir det that 70s show innan jag ska sova. god natt
mina kopierade skor
igår var jag på Urban Outfiters och hittade nästan identiska skor tilol de jag köpte på forever21. skillnaden var bara att de var dubbelt så dyra och materialet kändes lite bättre. men jag trodde att idén med att kopiera var att kopiera någon känd designer eller märke, som Prada, för att kunna erbjuda en budgetvariant av produkten. inte att kopiera en annan kedja. jag är förvirrad. vem har kopierat vem, och har båda kopierat någon annan
forever21.com
urbanoutfitters.com
forever21.com
urbanoutfitters.com
saker jag vill göra
skaffa ett 2 månaders gymkort på 24hour fitness
gå en fotokurs/ta fotoklasser
ta surflektioner
åka till Hawaii
åka till six flags
åka till mexico
åka till lake tahoe och san fran (bokat och klart)
hänga en helg i Malibu
köpa nya flipflops (1 par rainbow och ett par andra)
listan kan göras ännu längre. men det finns ett stort problem: pengar. jag vet fakiskt inte var alla pengarna tar vägen. varje vecka längtar jag efter nästa lön, för den förra är troligen så gott som slut. gör jag någon av de billigare grejerna varje helg/vecka, tex sixflags eller malibu så går en veckas lön. och då kan jag aldrig spara ihop till en hawaii resa. mitt enda hopp för att komma dit är väl om familjen åker och jag hänger på dem.
och det ironiska är att jag har bra betal jämfört med många andra au pairer, hur får de ekonomin att gå ihop??
gå en fotokurs/ta fotoklasser
ta surflektioner
åka till Hawaii
åka till six flags
åka till mexico
åka till lake tahoe och san fran (bokat och klart)
hänga en helg i Malibu
köpa nya flipflops (1 par rainbow och ett par andra)
listan kan göras ännu längre. men det finns ett stort problem: pengar. jag vet fakiskt inte var alla pengarna tar vägen. varje vecka längtar jag efter nästa lön, för den förra är troligen så gott som slut. gör jag någon av de billigare grejerna varje helg/vecka, tex sixflags eller malibu så går en veckas lön. och då kan jag aldrig spara ihop till en hawaii resa. mitt enda hopp för att komma dit är väl om familjen åker och jag hänger på dem.
och det ironiska är att jag har bra betal jämfört med många andra au pairer, hur får de ekonomin att gå ihop??
den rena sanningen
det är verkligen från barn man får höra sanningen. för ett tag sen fick jag höra av V att jag har "stickiga ben." jaha, tack så mycket :P och idag på morgonen då vi fick reda på at det skulle vara skolfoto i svenska skolan sa R: "du måste kamma håret, sådär kan du ju inte vara. det står åt alla håll." inga falska komplimanger här inte.
för övrigt var jag ju då med på klassfoto med M idag. trodde att sista året på gymnasiet skulle innebära mitt sista skolfoto någonsin, men tydligen inte. ännu ett år av ångest inför resultatet alltså.
för övrigt var jag ju då med på klassfoto med M idag. trodde att sista året på gymnasiet skulle innebära mitt sista skolfoto någonsin, men tydligen inte. ännu ett år av ångest inför resultatet alltså.
saker jag har lärt mig om amerika, del 3
betalning:
okej, usa är ett väldigt modernt samhälle på många sätt. men sättet att betala känns i många fall väldigt efter. i stället för att betala terminsavgiften med kortet, tar man med sig en check. är det bara jag som trodde att systemet med checkar var otalt utdött? tydligen existerar det fortfarande. och min släkting, som är läkare, väljer att få sin lön i en check, så att han själv får ta sig till banken och lösa in den. vaddå opraktiskt??
känner man inte för att syssla med checkar kan man ta kontanter. och det också till totalt opraktiska saker. som månadsavgifter. det känns ju annars som en typisk sak att bara dra varje månad från kortet. men nej, i stället tar vi ut en stor summa pengar varje månad, ger till fröken/städerskan/annan person, som sedan själv får gå tillbaka ill banken och sätta in pengarna igen. varför!?
återvinning:
länge var jag fundersam över det här med återviningen i huset. i stället för att göra som hemma och källsortera, slänger man allt återvinningsbart (papper, plast, papp) i en gemensam soptunna som står brevid den vanliga soptunnan. vad händer med det sedan? sitter det någon och sorterar det sen?`jag frågade runt, och ingen hade nåt bra svar. från ett håll fick jag höra att: "återvinning, det är ju allt som går att bränna". ja, tack för upplysningen. men om man bränner det är det ju inte återvinning, då är det bara random sopor. och jag kan inte ens skylla detta påstående på usa, det var en svensk som sa det.
i alla fall fick jag tillslut reda på hur det var: det sitter faktiskt några stackars människor och sorterar återvinningspåsarna. snacka om bottenjobb.
okej, usa är ett väldigt modernt samhälle på många sätt. men sättet att betala känns i många fall väldigt efter. i stället för att betala terminsavgiften med kortet, tar man med sig en check. är det bara jag som trodde att systemet med checkar var otalt utdött? tydligen existerar det fortfarande. och min släkting, som är läkare, väljer att få sin lön i en check, så att han själv får ta sig till banken och lösa in den. vaddå opraktiskt??
känner man inte för att syssla med checkar kan man ta kontanter. och det också till totalt opraktiska saker. som månadsavgifter. det känns ju annars som en typisk sak att bara dra varje månad från kortet. men nej, i stället tar vi ut en stor summa pengar varje månad, ger till fröken/städerskan/annan person, som sedan själv får gå tillbaka ill banken och sätta in pengarna igen. varför!?
återvinning:
länge var jag fundersam över det här med återviningen i huset. i stället för att göra som hemma och källsortera, slänger man allt återvinningsbart (papper, plast, papp) i en gemensam soptunna som står brevid den vanliga soptunnan. vad händer med det sedan? sitter det någon och sorterar det sen?`jag frågade runt, och ingen hade nåt bra svar. från ett håll fick jag höra att: "återvinning, det är ju allt som går att bränna". ja, tack för upplysningen. men om man bränner det är det ju inte återvinning, då är det bara random sopor. och jag kan inte ens skylla detta påstående på usa, det var en svensk som sa det.
i alla fall fick jag tillslut reda på hur det var: det sitter faktiskt några stackars människor och sorterar återvinningspåsarna. snacka om bottenjobb.
Cali
även om jag hade 4 dagars ledighet förra helgen känns det som om jag har jobbat alldeles för mycket senaste tiden. i helgen åkte vi skidor i wrightwood, och det som skulle bli en lördagsutflykt drog iväg till en hel weekend då vi åkte fredag och kom tillbaka söndag mitt på dagen. dessutom blev V sjuk, vilket förstörde allas nattsömn.
trots trötthet var det ändå kul att åka upp till bergen igen. wrighwood är verkligen så annorlunda från här. och det känns så konstigt att lämna den nästan minusgradiga kylan däruppe på morgonen för att två timmar senare vara tillbaka i soliga orange county, där man kan köra med takluckan öppen på motorvägen utan att det blir kallt.
men det är det som är så bra med kalifornien. soluppgång i öknen och solnedgång på santa monica pier. det finns allt, innom ett ganska begränsat område. på ett sätt förstår jag de amerikaner som aldrig lämnar delstaten, allt finns ju här; stränder, berg, storstäder, öken, byar etc etc. men på ett annat sätt, fy vad råkigt att aldrig lämna kalifornien, för bara efter sex månader känner jag att jag hunnit se det mesta.
trots trötthet var det ändå kul att åka upp till bergen igen. wrighwood är verkligen så annorlunda från här. och det känns så konstigt att lämna den nästan minusgradiga kylan däruppe på morgonen för att två timmar senare vara tillbaka i soliga orange county, där man kan köra med takluckan öppen på motorvägen utan att det blir kallt.
men det är det som är så bra med kalifornien. soluppgång i öknen och solnedgång på santa monica pier. det finns allt, innom ett ganska begränsat område. på ett sätt förstår jag de amerikaner som aldrig lämnar delstaten, allt finns ju här; stränder, berg, storstäder, öken, byar etc etc. men på ett annat sätt, fy vad råkigt att aldrig lämna kalifornien, för bara efter sex månader känner jag att jag hunnit se det mesta.