morgontidningen

Jag har aldrig varit en duktig tidningsläsare. Visst, när jag bodde hemma skummade jag väl förstasidorna på DN innan jag läste serierna. men det var allt. Sedan när jag flyttade utomlands tappade jag totalt uppfattningen om vad som händer i världen och har väl fortsatt att vara lyckligt ovetande sedan dess. Tills nu på jullovet då jag faktiskt började läsa tidningen på riktigt. Inte bara förstasidan, utan hela första delen och om jag hann även kulturdelen och diverse söndagsbilagor och grejer. Det är en mysig vana att sitta vid frukostbordet och lugnt och sansat läsa tidningen plus att det känns bra att ha lite koll på vad som är de stora händelserna i världen. Ett sorts mysterium klarnade också: jag har alltid varit så facinerad av hur mamma och mormor kan sitta och prata om hon eller han som skriver i den tidningen/pratar i det radioprogrammet och veta vad den eller den journalisten heter. Men det är ju faktiskt ingen konst, t.ex DN:s korre i Mellanöstern vid Gaza heter Nathan Sacher, det står ju faktiskt i bylinen varje dag.

Så, tillbaka i Uppsala och med en lugn fredagsmorgon utan alltför mycket som stressar hade det varit trevligt att läsa tidningen. Försökte läsa på dn.se men det är ju inte alls samma sak. För at läsa tidningen handlar ju inte bara om orden som står där utan om det tunna pappret och sidlayouten och att någon annan alltid har burit iväg den delen jag precis tänkte läsa.

Kommentarer
Postat av: Sophia

Hahahaha Hanna du är bara för underbar - Love yah!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback